Historien om Vibeke Tandberg

Hvilket forhold har Vibeke Tandberg til utestedet Garage? Og til sin egen intuisjon? 

Hvordan opplevde hun å bryte med en stor internasjonal karriere som fotokunstner, eller var det kanskje heller en overgang?

Vibeke Tandberg er en av våre aller fremste kunstnere, med en lang karriere som faktisk startet her i Bergen. 

Denne sommeren viser Kode utstillingen «Vibeke Tandberg. De lever», som brer seg gjennom flere tiår med kunsten hennes.

I denne episoden skal vi få bli med på en reise gjennom kunstnerskapet, og høre om nittitallsfoto, hestehoder, lateksmasker og biljardbord, og mye mer.

Transcript

SPEAKER_01 0:00

Bibet tomberg är en av våra främsta kunstnärna med en lang karriär som faktiskt startar här i början, nu ska vi få blippanska och hör om 90s fotoväg, häftig och lastig, och att kunstnaisk bröd all gång, och får hålla hemna till sin egen intuition. Du är böcken och jag tänkte att vi skulle resa lite i tidrum genom kunskaplig. Så det kanske blir med tid. Vi ska till bergan. Vi är på 90-dag.

SPEAKER_00 0:42

Varför kommer jag till bergen? Det var också sånt att jag var väldigt pragmatisk. Det var ju sådant att jag hade väldigt lyst till att flytta i bergen men jag hade svakt på. Jag hade nästan blivit färdig med en fotografi ett år, fotografiin på Song vidregorna i Oslo. Och då tänkte jag att fotografi och nu hade jag fortsätta med. Jag hade också med sigkå ett årligt teatervidrutning. Så hade jag. Så hade jag också tagit med bilder eller ägka stod på sen och nötte. Eller lärte mig som skuspelaget som jag var roligt gjorde. Så mints jag gjorde och så var det många andra, så fotograferade jag hela tiden. Jag skulle välja utan sig eller tänkte av många och mer lang. Så var det fotografi. Det var helt utfilam. Mandan var du med in för rättningen av dokumentarfotrafi, journalistik och sådana. Jag var icke intresserad i kunst där helt annat, men jag sökte på Thåtaln ser i Göteborg och en i vargen, och den i bergen var helt ny, den har bara existerat i ett år. Och det var en kunst utanse i en fotografi. På det som jag heter statens kunstverkskolor för uskrika i Bärgenverkskolor i Värgen. Så var en kunstfotografi line och så kom jag den där. Och så tänkte jag att det gör jag det. Men det ska inte få lov till oss. Och så manipulerade man till kunstnär. För jag ska bli dokumentarfotograf. Jag hade som lysters och slå ett slag för varm och visade virkligheten som de var. Men efter två eller tre moter i börgen så ombestämte man flatt. För att det var. Det var åppnade en ny vard i världen. Det var en kunstvaran rättning för jag kunde på både göra noga verkligheten och ren selterapi. Det var en helt ny värld.

SPEAKER_01 3:06

Surch. Så det var liksom den långe barn oms drömmen om bli kunst när du var det liksom. Nej, den har jag aldrig haft. Det blev lite snär. Kodan var Kodan såg ute i bergen på 90 tal och kuran levde du liv här.

SPEAKER_00 3:24

Jag var studentli vargid av myrain. Både metaforisk och virklig, det här nu här. Men jag hade alltså det var en fantastisk uttelse. Jag hade fantastiska lärare, vi hade fantastiska gästlare. Vi var igenom att Löpade i tre åren som var enorm ratt lärningskurva. Vi hade enormt med frihet. Och det var väldigt grundig och väldigt likser men grundig uttelse. Så jag följte att alltid jag var på ställ och så på och selva studentlivet som socialt följ på garage som mycket finns längre, men som aldrig är vargen företås garag. Och där har jag aldrig känta och alla känt med.

SPEAKER_01 4:24

Vi kan nog snaka lite om ett verk som blir till utifrån garaget. Brud.

SPEAKER_00 4:35

Brud är en blandning av ett verk som jag kan inkorporera alltid jag upplever på Garage. Och som samtidigt var ett inlägg, eller ett bidrag till en utställning. Jag blev inviterad till att värm och oslå som het positioner 2, som var en utställning som skulle skille. Det är subjektiva gamla konservativa i godsina, fotografen, för den nya generation som dag för oss. Så bestämde jag mig för och så giftade man med 11 för säljman. Och det är man fanners. Så det var mina vänner, min exor, min allt möjligt. Folk jag var förälskit i allt. Så där kun jag blandna privatliven med jobb och jag alltid gör som jag trevligt gott med ja.

SPEAKER_01 5:36

Vad du ville med det projekt alla, vad du ville ha med foto på det tidspunkten?

SPEAKER_00 5:41

På det tidspunkten så har vi blivit uppdrat i alltså undervis, i postmodernismen. Det jag hade fått med. Jag kommer ju till vägen som kallar subjektiv fotograf. Det är bilden ska visa något av ditt innere och ditt subjektiva blick på verkligheten, vem du är och så vidare och så vidare. Men efter att ha blivit nyfött postmodernist så blev jag fritat för det där skulle ju företag källgransking i allt möjligt. Så jag kastat man av begreppar som det är konstruktion och appropriation och sånt. Det var väldigt grej. Allt blev mer i läkad av en gang. Så det var varje brud var ett försök på att bruka allt jag lärt samtidigt i ett nytt bidrag till norssk fotografi. I all hudsak så bestod det i att gika ta bild med cel. För jag lägde en fotograf som tog brudbilder av mig med 11 försälvn. Jag slade bildningen till lokalavisor över hela landet. Som tryckte som äkte brusannonser. Så det är var en mot att distansera. Men som tidig också brukar man kroppen i bilder och projekter som jag alltid hade gjort, eller som jag hade hållit på mig här till dag.

SPEAKER_01 7:29

Vad har roll att spelare på att brudet självan i det här.

SPEAKER_00 7:34

Det är ju klistän. Det är, alltså brudeskjolna, väl det som har ju fått och titta på Blut. Det är det som gör att man kallar brudelbilder för brudbilder. Man kallar det brudgom och brudbilder. Man kallar det i brullupsbilder. Man kallar det brudbilder. För det är att brudna i centrum och det är Arke på grund av att det är utluckande på grund av den lite kjolen och hjärnslör och allt som kommer med av den här urskildsviten. Fantastisk. Det var ju en tak. Det var ju en avudbäggrunden till att jag satt i gång med det projektet. Det var ju att jag lyssade och glömt som brud. Jag har lyss till att säga en fantastiska vita kjol. Nidlig sminket hopps att hår, bromster i hår och bromster än och jag lysste att göra allt. Vad brudet hålla en rekvisit? Bruderkjol var absolut en rekvisit. Och var den viktigsta rekvisit när det var ut männa.

SPEAKER_01 8:42

Ja, det blir sådant här vet du. Kå är det annan idag? Eller nog kan vara det känna.

SPEAKER_00 8:49

Det är alltså, jag har hört via någon och vände så att jag men trygg vi bör här och börjar sett på länge. Men jag tror den var in och bergen i fjor. Väldigt så sporadisk. Men jag har aldrig sett någon av dem igen sedan den gången i 1993 eller vad?

SPEAKER_01 9:11

Nu kan han komma på utställningen på gård och säga själv 19-at på vägen i utställningen, kuran är det du jobbar vid där i den perioden. Fratt utanning, 90-talar. Hur är du dra han eller är han?

SPEAKER_00 9:30

Rätt efter i börgen som inte på Master i Göteborg, som var som hette film och foton högskolan dag. Det var en var ju åkrat det. Det var en min mer dokumentar in rätt skolan men alldeles som mikt här det med kunst. Så det var en två år maskudenser som var seminarbasärt. Väldigt bra rikte den så fick jag ett sånt residens i första balén på Kostrausbritanien och där i Njörk på ACP. Jag tror för själva ju skriker på anminhet. Och så rättade det i London så dag om tre år om så utlandshoppoll med som residens av som var väldigt utvecklade för det grundlagade föt och för masell och för.

SPEAKER_01 10:35

Här åker vi i den utställningen här för den perioden som vi så fram och ser jag repråta kanske är.

SPEAKER_00 10:42

Vad är det som det till? Jag är lite chansen kunsterisk. Jag hade lagt mig ett ganska solidt grundlagging löpta utansen. För bland annat brudvilna, det fick ju en mer uppmärksamhet också i pressen, för att du tror med pressen så byter pressen rätt på. Det var troligt medie uppmärksamhet och så för kunsvärlden. Så jag hade på måttet fått en sån slags kunstnärs grättning. Jag kunde jobba inför. Och detta var också en tid på 1990-talet för vår identitet, feminismen och jag var uppdär av stod i fokus. Så jag var på mater på jag har hållit på med ting som var viktig i tiden. Och så särskilt med att det var riktigt i tiden var så tillbaka virkorna på min optat av det. Så det var väldigt mycket. Jag hade gjort på elöpta utan som jag fortsatte mig och utvecklet. Men jag är mycket mer mindre konceptuell sträng rättning. Jag är lösa. Så jag jobbar lite så mycket med andra period där jag är jobbat så mycket med andra mänsker men bara. Jag har undersökt aspekter av mitt eget liv vad som påverkar mig socialt, politisk, vad som för mig som mänsk och individ. Men framdel med allt det där som handlar om vad som gör det som gör att du kan se. Och vem kan egentligen se att jag är mig. Vad består en jag är förståelse av blir mer psykologiserta min åt kunst. Det är föremet rätt vidare i ganska många år.

SPEAKER_01 12:35

För det visa och verka här för den period. Det är du som är för. Man på lite ulicomata. Kordan jobbar du, jag inte tacknis på jag en del skikar ni tärke på foto, inte så en specifik på antiga. Man går ju ovart i det digitalt.

SPEAKER_00 12:56

Kodan vad du jobbar. Mitt förall i fotografi har egentligen alltid varit helt fördag, icka ville bli dokumentarfotograf länge så har det alltid handlat om att manipulerar i verkligheten. Jag inte har varit konceptuellt och hirna andra fotografer och vara mer performativ föran kamera. Utan Jag bestämmer vad som blir tagit bilda av. Eller om det har varit att sitter för en datmaskin och betor och detformera i kroppen. Men det har alltid handlat om att fjärna verkligheten för fotografien och lag bilder först och främst. Kan du se utom Living Together? Living Together gjorde jag, nu var det, 97, det var jag på slutet, mitt i förra regist, utan land eller utan det, och det var ett arbet som rätt och slett. Jag husskade väldigt gott dag jag fick i den till det där ett arbet som viser mig i ett harmoniskt samlev med en anversion av mansel. Jag hiskade väldigt gott dag. Jag fick den idén för att sätta på studumet och så på ett bilda Jan Arvis som är väldigt berömt, som visar två till linger. Det är helt identiska. Men om du ser på det, så ser du två helt försälliga människor och det handlar bara om en liten ryktning i den annan männiken. Som gör att den ena ser on den andra ser gå ut. Jag väldigt nästan religiöst bilder som viser att man tro sidor av en person och det kan säga att man är på lärt ut på en märklig måta, men jag har ju tagit på, jag tror jag tal på 50 talar. Så välgda, jag satt och så på det bilder och tänkte där det jag ska göra. Jag ska lägga to versioner av mig. Och så gjorde jag och det hållde på mig flera monter av en sommer.

SPEAKER_01 15:03

Så den ser den består av massor hittade liv till vardagsliv till så är det som blev visna i Bärgen som väl är för sina brud av det som gör att jag fick ett genombrud som fotografta i Norden och jag var andra ställe, ja du har ju sagt nu, och du har ju resvare ute i världen och du har ju etablerat att man får gången som gjort märksamhet både i Norge och andra vad?

SPEAKER_00 15:38

Jag hade en internationell karadre. Men vad är grej? Vad grej, den åda grejer. Ja, det var grej. Jag kom till en punkt på jag levade på ett spurser, jobbade med normgaller och hälvärden och hade misstat kontakten med vad det är med hur jag lämnade. Så det var väldigt vard viktig för utvecklingen som kunstnör för mig. Och misste på mötte den kontakt med internationalt markad. Och det är liksom i dag är tillfälligt att jag kallar det Marked. För det fällt ser jag ut som jag drämar kuns det följd som elever så där påmåter fötet helt utan detta kände förbinds speciellt med finanskisen i 2008. Vår många minne gallerier i ducken. Så måste jag. Och där har jag utgått den varit och lyssna för vår tänker om kunsten av vad jag gör. Så angå jag uppmärksamhet. Jag vir mig själv mer och syn uppmärksamhet och den är mindre avväng av uppmärksamhet ut nu för jag min strängska kritikerna, men jag näres på mat av väldigt.

SPEAKER_01 17:16

För det har ju sådant lite här gickligt grad vista. Kan man kolla en ågang eller ett brudd?

SPEAKER_00 17:24

Brudd är helt riktigt. Men jag sett något bruk det. Det var egentligen aldrig något brud. Det var ett ufrivilligbrud för det skulle jag fortsatt och varit helt brinn eller värt var till alla som vill ha. Men det var en slags overgang som egentligen, en overgang för att vara upptat av till som är viktig för kunst som praxis. För över till att göra det till en personlig process sen som var helt beginnelsen. Den övergangen hade byntade redan där jag blev gravi i 2003. För i inte dag så hade jag jobbet med sig för en kameran. För det att jag var centrum i mitt liv och så vidare. Och så blev jag mor. Och efter det, så var jag i centrum i mitt liv. Och det blev därför också helt unaturlig i många år och ställa mig för en kamera. Se på mig själas blikta. För nog så är jag bara med, jag tänkte bara på den, och ha det och hudet eller som gick någon behov för eller lyss till. Och jag tänkte på det som ett övergrepp. Vissa skulle jag byta och bruk i den i kunstmän. Så den övergången eller Buddh som det på ett annat måta kallasik. För den är uppmärksamets higa. Kom väldigt naturligt första den där fysiska omständigen och psykiska lärfåbarn och av till att det rätt sett och pengar i systemet.

SPEAKER_01 19:02

Jag hade lusta bara upp reser om den gravideten som ska s det också lite utställning. Kara verkar det så blir till dag.

SPEAKER_00 19:15

Det sista verkar jag gjorde. För jag fick barn det var där jag var höjgravid. Verka är ett svärge fotografier, där två verk är en svärsade och en film. Det är svärsade fotografier först det viktigst är oldman going up and down the stakes ad i klödman ut som en gammelman latex maska. Gammelman lattex maska och om min fars gamla Tweed dress. Och det ensta jag gjorde var att gå på den trappen upp till färdtärsvärd där vi bor i Oslå. Och så resurteade jag en halv av bilder som jag synes blev helt fantastiska. Och det var gick och manipulerad antingen att manipulation. Bod i att jag hade en deformerad kropp, kvär gravid kropp och kostymer. Så det var helt var maskran eller manipulation. Och det var det sista verke. Plus att jag lag en filmade, plus att jag tog en lag en anseare som heter An du som gick med på utställningen i Bärgen men som också är av min gravide kropp.

SPEAKER_01 20:33

Nu kommer du skriva en liten maska på mig bara för den som ligas och har säret.

SPEAKER_00 20:38

Lattexmaska, skomlagtext, den är väldigt mik. Den är väldigt som behaglig och ha på så här. Och den föreställade en gammel man. Så generisk som det kommer den här laget av en eller han maskår som jobbar för ett film sällskap i Tschechia. Och kan massa produceras. Så du hade det flera av, det är vart så hade jag fler. Den första hade jag för en del som uldrat.

SPEAKER_01 21:12

Det är i kronologin cirka så mitt i 20 år. Du lämnde finsk och så vidare. Had du gör vidare dag i kunstnerskaperet.

SPEAKER_00 21:28

Eglig så blev inte jag helt på nytt efter fick barn, för jag misstat hela tillgången jag hade på mig, den var borta. Allt förtus konstruerat och jag provde inte, jag har fortsätt att ta bilder, borde jag göra ting föran kamera. Men det följdes fel. Jag hade. Varken hjärta eller intelligens som är. Un de arbetarna som jag aldrig har. Som jag gjort, som ser dig har längre heller. Så då inte jag mig helt anting. Och det var Heller rika det som stod var närmest, för det var gick van där jag inte. Jag gjorde en hel räcker textverk. Jag tog och jag leding för exempel koppel med assistenter som satt och klipp på av viser som jag lagte en armagsverkar av. Jag blev en väldigt massa för så här. Jag blev tajnet med allt. Gjorde väldigt många gjort för. Men de följdes där. Det följdes väldigt privat och väldigt skumult, men väldigt nyttig. För det var alltså åren där, det var idag, jag har producerat min bästa verk. Det hela allt men var otroligt viktig verk och kommit till såntgångsperioder. Genom en övergångsperiod. Så var det var en pröving, var ett sånt knappt tio, men vinnor med i öving och föring.

SPEAKER_01 23:02

Men i 2012 är det all så gjorde ut det i bok. Har du alltid skrev och vad det är som en del av plan om du författar och så?

SPEAKER_00 23:14

Ike en del av plan, det hält att men jag har alltid skrevet. Men aldrig i romanformat. Men jag skulle väl gåta och. Det har jag bestämt mig. Det var en sommer jag hade något läst. Färdig man sälj proost på spåren och ta inte det. Nu ta man i monter och jag lå liksom tvärkråket och gråter som är en team. För det slutte där så stark. Och i kunst för några varit igenom i verke, så har du varit med på den proistianska rejsen och det är en danrelsesprocess och en dödsprocess på alla möjlighet. Så det riktigt väldigt start på mig. Och så då besämt jag för att jag ska skriva en bok i också. Så där gjorde jag det och så. Och så blev den hit ut och där var det gjort. Det var det. Så 10, 20-talet så har jag alltid skrevet vid sidan och vild kunst.

SPEAKER_01 24:16

Hur många böcker är roligt nu? Kan komma lite tillbaka till det att varit man.

SPEAKER_00 24:21

Jag är inte bittet ändå radikal och det tror jag är. Verkligen att det är gott och tälling, men jag har riktigt en semling och den är en cirkel som romans, jag tror det här är åtta i allt.

SPEAKER_01 24:35

Kå de blir författaren vid bäcken därkemot.

SPEAKER_00 24:38

Av folagem inte enormt bra. Det är backarma tusen procent. Så det gick ut det här första möten, vi sa detta att vi tror på, det var vi ut. Så tänkte jag något pris och drysade. Och så gjorde jag för jag fick ganska många dåliga anmelser. Och jag fick många användelser och en var god. Så det var ett liksom ett härch. Alltså jag är för gången var jag gjort bra. Så hade jag och motsatt. Vi ser jag hatade, och svälskar folk, och det slår jag snad. Men det har jag nog med några kunn så självförakt slår den när du blir populär. Men så där den första rogan fick så ha det medfattar. Så tänkte jag, okej, de må jag bara göra det samma om. Det ser att liksom andra bokar är väldigt vansklig. Men jag tror jag skrev den på under år. Och jag tänkte att den här ska bara bli ända varre. För att jag kan ju backa utan. Jag kan ju dubbel down. Jag kan ju pro och plisa dem heller. Så skriver jag. Jag tror det lika lite bär med den andra. Som är receptionsmässigt. Men jag skriver ju för mig cell där och det är ju ränskellterap.

SPEAKER_01 26:14

Men kur de serna av kunstärskapet ut här. Nu har vi gett ut mycket böcker. Och du får ju. 2016 att du får låskrivas. Vi får kort lära kunsten. Alla andra kunststart när ser ut på den tidspunkta. Kan du göra?

SPEAKER_00 26:33

2017, det är rätt för att jag saker att den där, Larkiv utställningen, den var så väldigt attypisk. På många materia. Näja varför den där slutan surden för all med skulptur. Vilken netta. Men det hade den utställningen på Larkskivet som jag varnt prisen för, det var basuskulptur. Och det var också något helt nytt så delade. Jag hade icke på det här tidspunkten vänt, vänt tillbaka till fotografi. Jag hade varit lite brukt fotografi på den samma måten som jag gjorde för jag blev graviddag eller skriverprisen. Så den utmärkelsen var väldigt viktig för mig. För den gav man sälkligt till att fortsätta med skulptur. Väldigt viktig för mig. Är det denna utställningen där ett Biljardbora?

SPEAKER_01 27:30

Ja, har du fått ta lite på Biljärgborar.

SPEAKER_00 27:33

Jag hade fått jag köpt för kanske tre år för, så hade jag köpte ett biljardbord. Jag fått en transportfolk frakta ett 400 kilost, biljardboro och färg till studumet, för jag hade en idé om att jag kunde spela biljar. Vänsk jag jobbat, eller ha det som sån slags pausknapp. Men och så kun jag få upp Kids och vi kunde spela all vår familj spill och bilan, vi syss där väldigt grej. Men jag, jag vet jag varför där grejer. Nu gick jag ett bilar på Jämula. För det blev bara stanov där jag blikte, det blev lite som arbetsbåd med några arbetsbråd och rode konflöter. För det är varje 40 och kill och så var det helt utlick. Så tänkte jag okej, var jag ska bli kvitt där. Jag var bilarborna. Och så blev vi här till att levade nog till Lörkive. Nominad och skulle produk. Så tänkte jag att okej, här må jag tänka lite smart. För jag har ju råt att bli kvitta i bilarboran och fraktade ut som ett kunstverk. Så d gjorde jag det så jag demonterade och gjorde de till en installation så jag slöppade, stöppte kulna in i gips friser. Dehonterade boret så bara blev en liten sån rackenstack installation på gulvet. Jag hade så ett köleskap som jag ville bli kvitt. Så jag tog och stöppte det om till en ganska massa installation. Så jag blev kvitt båda bilar och köleskapet i samma lite freiput och sidan. Jag hade gjort det vad för jag trodde på att det var kunst. Men jag hade alltid blivit rävda som en nyttänkning. Som handlar om att igenom det blandet liv av liv och kunst. Och där en god person, pragmatik. Det är säkert en laget kunst av det, jag har runt mig och den där bor jag eventuellt är till en vartid. Så artika vattet, vissa för exempel avet av bara studio eller bara ett land eller bara en by eller bara rättsda, så följer jag med u fri. Och där skrivning, alltså tacknämmer, det kan jag verkliga göra av allt i vilket som helst tillstånd bara en laptop och kan ha en laptop på fånga.

SPEAKER_01 30:13

Men skriving. Man kan åsagna så är det så att skrivspel som är till. Var du bland?

SPEAKER_00 30:24

Det var för att det är. Varje gång jag skriver en bok så tänker jag bilder. Jag tänker väl ofta i film och klipp. Man har hållbar med dialoger så tänker jag väldigt teater. För det har studerat teater, för att jag är gift med en resissör så är teatter en väldigt viktig del av mitt liv. Så var gången jag skrev en bok så tänker jag för fara skulle lycka det på sen. Jag skulle läka sätta som film. Så där jag skrev mitt första skuspel som heter Hunl, så är jag sett på min andra roman Tempel. Och där utvecklar jag Tempelhoff är en ganska abstrakt roman. Den är väldigt lyrisk egentligen. Jag tänkte i skuspel eller film där jag skrev, den är så mer som jag har gjort när jag har skrev i andra böcker. Men så tänkte jag att visa skulle omsatt nå detta till ett stycke. Vå har jag väl gjort det så då istän för att vara lätt och lite rör som den boka är så blev ett väldigt så dystopisk och intens drama mellom två personer och ett ufboll. Det var ganska. Det var ganska grej att göra det. Det var en måt och begärbade roman som gav väldigt mycket till min tänkning runt litteratur.

SPEAKER_01 31:49

Det heter Hundar var? Man har. Jag blev lite kär på vis, vi går för att dyrt till att hoppas vi använda nåka några fram i tid. Jag får talar med om hasten. Har du kommer hasten i ditt liv?

SPEAKER_00 32:04

Hästen kom in i mitt liv och var en. Jag tror det var en jag vet inte. Det var väldigt tillfällig. Men jag hade att apropå ett för ett tur till ett annat. Det har väl så mycket vart nu. Det är så inte det som här lite sprött jag. Jag har varit uppdag och dyr i kunsten men det helt. Så jag hoppas om du liksom ganska riktigt poanterade är ett tio här. Ike för hunder faktiskt till hästen, det var väl fem, sex år. Jag har hållit på, jag hade köpt ett grisho hade i studio och lagte av gipsavtsöpningar. Och så tänkte jag, du får lika i gipsavtsöpningar. Det blir så fön är som det ser stor örön och det är där små in, och gris näsning. Det är liksom det gåkan och ta en ett gris håll. Jag hade välig. Så sitter jag pratat med din av som var: har du sett den hästen, den på hästen, som det har gipsavsöpning av. Det är ett håll på. Eta i hästoderna. Eller på den västgavlana. Som var väldber, som finns i museer över hela Europa. Och skikrämka. Och det hästodan är så fantastisk som plötsligt så jag var det, så jag att jag vill lagga en avsöppning av ett hästolar där jag vill. Jag lag en liten här av hästhodor. Och så blev jag slaktera, och det ville jag i sälman hästodet. Det kunde sälja gristodor för det var med van, men häst kommer så massa bakterier. Så där fick jag nej. Och så tänkte jag, okej, där man finna häst på mått. Och ens jag fan ut så på häst på fin och ännu. Och så köpte jag den och så tänkte jag, och shit, ha en hel häst. Jag ska ju börja hålla på med håden, men där hela hästen, trevligt in på studet på jul, och den var så fantastisk. Så tänkte jag nog mer med den. Så då bestände att man försökt stöka hela hästen. Så det blev till det verkar som heter hästarkivet som är på god. Och det blev ju boket där. Det blev hästadagboken. Som kommer ut från år sedan. Och den är skrevet som att försök förstå hela processen med hesten, för den varje förstålig. Den lignticker på liksom stå och stöpig grisor eller stöpa böcker i betong eller alla andra skripturella eller gips friser av biljballer och körskattöder. Den lign på Nå av det, det kom liksom lite en sån helt förklarlig. I det som gav väldigt mening i det första, liksom hästban var stöpt, så gav allt väldigt mening. Så den boken av det sättet försökte på att nösta vad i hela den processen. Så jag är massa fiktioner. Men jag var väldigt mycket gå tillbaka till AICL och se vad jag den dagen stoppte att Tor Bringer och testod och den dagen, var det tre hovet och det var en väldigt sån källansakelse i mitt kalenderliv.

SPEAKER_01 35:34

Du skulle ju en bokade om det här frihet och intuition har du din egen intuition.

SPEAKER_00 35:44

Jo, där jag var ung så hade jag alltid på intuition. Tänkte bara. Och så gade man ingen att jag att det var gjort. Eller gick. Men vis aldrig var det männing så var det gröft för mig. Och så kommer vi som den här mellanperioden. Mö är tv med skam, med självförakt, med mycket sån och mis fotfästän och var söker, all den utforskningen som var väldigt sund och väldigt nyttig för mig fört oss väldigt utredda. Men noga jag tillbaka till den därförst, tänker jag äta på. Så snå hann jag bara på internation och hästen var en väldigt väldigt resultat av den där. Jag bara köper på den hästen och så ser jag vad som skär.

SPEAKER_01 36:44

Vissa spörda om att antor blir lite stort. Du skriver nog i den bok. Jag är ju på med, kan jag få bara säga på citat. Det är lika väldigt som den slutningen på den boken. Här i boken, för tror jag. Men du skrev nog. Det som ser som ta fatt livsmöstring, man impulskontrol, dålig tankning. Alla något som länge naivt tro på att kunstika avvän av antan intuition, kan likott vara resultat av en hört tillkämpad frihet.

SPEAKER_00 37:11

Jag har fortsatt på den där ämnen, kunst och fred på den där sista romanen jag skrev. Och den är ju en slags, när du är utav sällkontroll, så är du för att men du lör sällkontroll och intuition och lär som harmonisk i samspel. Så har ju den väldigt så en sund position. För mig följes väldigt som en syn position och jag var utföra, och det blir bäddra arbetande så här. Det är därmed med att liksom spränga sajfri som det handlar väldigt mycket om. Det handlar också om att hörra och fila och terrör och laget är jävla dritt dåliga verk. Och jag har aldrig varit så modig att jag gjort det, men jag kan jättedigt sä att det hade varit dritt dårig verk och jag viste det. Men det var ju för det var modet. Det var för jag täcker sådär för ett både varet resultat, väldigt mycket omstår tv och pröv att bli så andra och så. Så, ja, det där hart tillkämp. Det kan jag säga som har ett tillköp. Det är en jobbar ju med. Men jag är nog för att jag är betet så jag är följma fri och jag kan tänka att det är ack. Jag förstår inte uppdata att jag im och vad det tillfreds med det här visar.

SPEAKER_01 38:42

Du, det har han tur den att det på ganska färskbok. Radikal, påjade jag den standard, men på kamået är frihet att temar där. Alla kanla det nog.

SPEAKER_00 38:52

Den handlar om låskörn för det här. Jag kan handla i boken, eller två sättningar eller femsider. Jag skrev den så var jag, jag byte skriva en helt annan boken så blev alltså otrolig påverket av post 7 oktober 2023, is inversion av gasan så jag hade rätt och slött. Jag klarar tycker jag och bicka och ta virkheten in i boka. Och det har jag klart för och har hållit distans till det som kär i världen. I förut av det som skär i min litterära bobbre. Så den blev till varit, jag är bodistabul i en mont en allmont för ett par år sedan. Och var dagen bokar jag egentligen blev till så överförte hela den min upplevelse av det folkar på bara och var ett främst städ som också varsiatisk eller alltså när jag är något hus. Jag var för jag var ett städ var den verkligheten var är närmörda. Jag var ju väldigt påverkad vad jag var. Och den handlö om att vara kunstn i en värld som ike tänker kunst med nödhälp. Och vur un nyttig kunsten kan vara viktig kan vara funkar och hur viktig kan vara när du prövår och vara en riklighetsflykta.

SPEAKER_01 40:43

Man hålls ifrån flykt till också helt konkret och vanlighet. Det är ju rattan utställningar som du ska visa oss nu den sommaren. Had vi ser där? Och det har jag väl som är det nyaste, vi ser där.

SPEAKER_00 41:00

Hå är du på den nu här i fortsättes på hätte verkligen har fortsätts på hästen. För i hästen var bli en väldigt viktig rekvisor. Jag köpte den 2021. Och det är fem årsinner. Fem och halvt år sedan, jag köpte den hästen. Och den är femdelsen som framdels i studion, när fem dels, väldigt påträngna, har jag väldigt påträngna närvare och så lärt Anna Full Arsenik. Det var en konservator på museet som föralt med att den där till. Så den har ett väldigt tygnande närmare på Studio och jag blir lite färd med den. Nu störande på utställningen som också är titeln på utställningen har hänt namn för. Det är en av filmerna tror jag helt nya filmer och denna filmen heter Day Live. Och den filmen är en bakomfilm till ett ant som har huvudverk och helt nytt på Goda och det heter Postamikana. Postamikana är en film som handlingen kan beskrivs i ett insättning, och det är en komboj som dör. Hon heter Postamerana för att jag tror att det länge i världen om att se ett nytt Amerika. Den gamla kolonialistiska och imperialistiska Amerika som nå har sin piik och så bara faller dött för nästa valg. Nästa presidentvalg. Men den kobojen blev en rekvisit för hästen. Liksom jag hade en rekvisit. Rekvisiten fick en ny rekvisit. Så Kobbo i figuren är huvudpersonen och den Kobbo-figuren har som bara utveckl sig till att bli en kikelse. Och jag också genom brukar den gammal man masken.

SPEAKER_01 42:55

Och där är den amerikankritik. Det syns jag egentligen lite fint städ och land på. Och nu är vi, och vi spelar det här. Så vi är såka när jag är uket i åbning. Ja. Vad fäller du?

SPEAKER_00 43:14

Nu har. Jag har jobbat så mycket med den utställningen, jag var till bergen varje, liksom någon dagar var det så mycket femker. Jag nu har sompla den här utställningen. Jag tänker bara på närbad så där jag. Och så är jag väldigt öppningen. Jag är glömma väldigt i äteråningen, men det har sagt, och jobba på det här mig ser med den staben. Jag har varit alltså så givna, jag har varit så och sen som bara lammade och taknämmhet och var det kämpprivileg där och få lov till att bräs ut av 1500 kvadratmeter eller syns.

SPEAKER_01 44:00

Men, kanske att spär, den hoppningen är overslott och du har rädd av inte och jobbar vidare. Så blir så här på karskar du brakt.

SPEAKER_00 44:11

Det ser. Jag ska lagen ut till Oslo på galleremet på OSL 13 oktober. Så ska jag. Så ska jag göra någon nytta skåskrift på amerikana filmen där. Men jag ska göra någon nyt här. Så jag försöka på det vartig spänning.

SPEAKER_01 44:32

Då glädjar vi och svart till åbning jag. Sikar så kanske glad den av här. Och så vill jag tackar. Du tokare tittar här. Tack så. Du har hört på Permanent Franket. Mitt namn är Anna Bass och med mig i studio har det är Producant Retan och redaktionsvarlig Maria Getro. För Instagram så kommer nås på e-post podcast at skåbärgen datan. Och så att du är hört på vi hörna.